Ärlighet

Ärlighet varar längst (!?)

Det är så man säger och ändå ljuger människor för varandra dagarna i ända. Jag påstår inte på något sätt att jag är ett dugg bättre. Jag tycker att det kan vara skönt att dra till med en liten vit lögn ibland. Dessa små vita lögner kan vara ganska sköna att ta till, bara för att underlätta liksom. För vad skulle det tjäna till om jag verkligen talade om för alla människor vad jag känner och tänker hela tiden? För att underlätta för andra och för sig själv så drar man till med en lögn emellanåt.

Tänk dig detta om du möter någon på stan du inte sett på länge:

"Nejmen hej! Hur är det med dig?"

"Jo, jag har halsbränna, ont i magen och ett arbete som jag borde skicka in men som inte är färdigt vilket ger mig ångest och ännu mera halsbränna, själv' då?"

Inte så roligt kanske, nej de flesta svarar att "jo tack det är bra" eller "huvudet upp och fötterna ner". För även om man egentligen har lust att vara brutalt ärligt så tjänar det väl ingenting till att berätta för människor man sällan träffar att man mår skit. Dessutom verkar människan (den som jag känner till i alla fall) inte vilja belasta andra med sina bekymmer oavsett om man känner för att prata om det eller ej. Att vara ärlig verkar vara sammankopplat med att man belastar andra människor. Att kanske tala om att "jag mår faktiskt inte så bra" istället för att säga att allt är kanon kanske vore skönt både för dig som säger det men också till den du säger det. Jag kan tycka att det är skönt att få höra att alla inte är så duktiga och glada dagarna igenom. Dom är som mig, dom lider som mig och dom ljuger som mig, vissa mer och andra mindre.

En kategori lögnare är intressanta, de personer man träffar på som säger "ååh, vad kul å se dig, vi måste träffas och hitta på någonting" fast dom egentligen menar "jaha, där var du och här är jag, jag har ingen lust och prata varken nu eller sen så jag ska skynda mig härifrån så fort jag kan". Varför inte bara säga hej och vandra vidare istället för att dra till med något som verkligen dryper av lögn och som är lätt att genomskåda?

Svar någon?

Jag tycker som sagt att det kan vara helt ok med en liten lögn ibland men sedan finns det människor som ljuger så mycket att man knappt vet om dom överhuvudtaget talar sanning. Och det är faktiskt svårt att säga vad som är sanning och vad som är lögn för de ljuger så övertygade att de tror sig själva. Jag vet inte om det går att få dem att sluta, kanske lever de i förnekelse eller så kan de bara inte sluta. Oavsett vilket så är det obehagligt, sanningen brukar krypa fram och då blir allt bara värre.

Ljug med måtta eller helst inte alls!